Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstycke och lyfte honom upp från bänken samt
skakade honom ordentligt, med resultat att bakstycket
sprack och Nymansson damp ned på bänken.
Men det skulle inte förvaltaren ha gjort. En av
familjens medlemmar, en kraftig fiskartös, grep plötsligt
tag i förvaltaren och kastade omkull honom på bänken
vid sidan om den förskräckte Nymansson under det hon
skrek: ”Rör inte honom, du! Han är en Guds man”. Och
så förde hon sin knutna näve oroande nära näsan på
förvaltaren. Denne, som aldrig väntat ett anfall från det
hållet, blev alldeles perplex. Han tog sin knölpåk, som
han tappat på golvet, och drog sig skamflat ut ur huset.
Mitt barndomshem hade sina reliker och symboler,
kring vilka mina barnsliga tankar tumlade. På väggen
i ena rummet hängde en tavla, som föreställde Martin
Luther. Den var symbolen av rätt tro och rätt lära. Men
reformatorn såg sträng och allvarlig ut, och tavlan
såväl som ramen voro hållna i en mörk färgton. Vid sidan
av tavlan fanns en bokhylla, där de tjocka postillorna
hade sin plats. Bland dem stod den örevärdiga Concordia
Pia, d. v. s. samlingen av vår kyrkas bekännelseskrifter.
Det var tunga saker, särskilt avskräckande för ett barns
religiösa tanke- och känsloliv.
Vid bokhyllan stod en gammaldags järnugn av den
typ som då var vanlig och säregen för vårt lands
sydligaste provins. Den liknade mest ett bastant
kassaskåp, men var skulpterad med bibliska bilder. På den
sida som var vänd mot Luther var således syndafallet
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
