Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tungt och tryckande över oss alla. Men ingen kände
trycket såsom mor. Hon förstod bäst, vad far betydde för
familjen i dess helhet. Ginge han bort på havet, hur
skulle det då gå ? Då stode hon ju ensam med sina små,
’ ensam i ett land, där hon inte var född, och där hon inte
hade några egna släktingar.
/Det är för mig ett under, att hennes nerver kunde stål
rycken. Ofta såg jag henne gå ifrån oss in i kammaren.
Vad hon gjorde där, visste vi så väl, ty ibland hade vi
gläntat på dörren och sett henne ligga på knä. Hon
tala-ie med Gud; hon utgöt sitt hjärta för den store
Hjälparen i nödens tid. Och hon kom icke på skam, även om
hjälpen ibland dröjde.
ISärskilt minns jag en förskräcklig tid, då en orkanlik
storm rasat över Nordsjön, och då vi i omkring sex
veckors tid väntade på telegram från far. Varje dag, då
posten kom från sta’n, stod jag med min två år yngre
bror vid postluckan och frågade efter telegram från
far. Och varje gång som skolläraren, som även var
postmästare, besvarade vår ängsliga fråga med ett
medlidsamt ”Nej”, kändes det som om det lilla barnahjärtat
skulle brista. Så gingo vi bedrövade hem för att göra
vår lilla mor ännu mer bedrövad. Ett stycke in i sjätte
veckan kom äntligen det efterlängtade telegrammet. Då
brast mor ut i häftig storgråt, och då gräto vi
allesammans. Äntligen skulle vi barn kunna våga leka igen som
förr, och mor skulle slippa drömma mardrömmar om
nätterna.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
