Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terning, Oskar, förlagsredaktör. Från torpare- och bonderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röd tröja och sjöng glada hallelujasånger på
Frälsningsarmén.
Förr eller senare måste man bestämma även den
andliga kursen för sitt liv, såvitt man inte bara vill flyta
med i den stora allmänna strömmen. Någon starkt
vinglig kurs hade jag väl aldrig följt. När jag nu tänker
tillbaka på ungdomstiden finner jag en någorlunda klar
linje om än med många buktningar, belyst av den
kristna trons strålkastarljus. Men denna tro var från början
blott ett försanthållande av kyrkolära och allmän
uppfattning. Och på en sådan tro gick det ej att bygga
någon byggnad, som kunde stå emot de starka stormar och
de mäktiga slagregn som nu bröt fram. Ett fullt
medvetet avgörande måste komma till stånd. Och det kom.
Inte bara som ett nytt betydelsefullt led i den rad av
tidigare önskedrömmar och böneformulerade tankar, av
föresatser och beslut utan som en bestämd
viljeavgörel-se. Än i dag kan jag tydligt på nytt rekapitulera
upplevelsen av denna händelse i Hemsjö kyrka någon mil
utanför Alingsås.
Vad som då skedde? Fråga mig lika gärna vad som
sker, när en kvinna inför en man bekänner sig vilja bli
hans för livet. Det fanns väl före denna bekännelse både
samhörighetskänsla och vilja till gemenskap. Men
bekännelsen innebar en viljeyttring, som stadfäste
samhörigheten. Den förde inte alls till något i ett enda nu
fullbordat helt. Men den utgjorde ett stort och heligt löfte.
Så hade för mig denna i bön uttalade viljeavgörelse
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
