Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thörne, Emil, distriktsföreståndare. Ledd av en osynlig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Över barndomshemmet vilar ett ljust skimmer. Vi ha
den underbara förmågan att kunna glömma det mörka
och dystra och i minnet bevara det ljusa och glädjerika.
Hur enkelt vårt barndomshem än var, blir det i vårt
medvetande ett sagoslott. Suset från spinnrocken
förvandlas till ljuv musik och den knastrande brasan i den
öppna spisen blir hemtrevnadens symbol. Man måste
säga sig själv om och om igen, att det icke var så
märkvärdigt. Storstugan var kall och dragig: där lagade man
mat, kardade, spann, vävde och slöjdade, och när natten
kom fick storstugan också tjäna som sovrum.
Förstu-kammaren och de fyra rummen på andra våningen
eldades sällan under vintern och köket användes endast vid
särskilda tillfällen. Luftväxlingen i storstugan skedde
genom skorstenen, som var så rymlig att sotaren kunde
krypa igenom den och t. o. m. krångla sig förbi spjället.
Det blev sämre med ventileringen, när järnspisarna
kommo på modet och hela familjen flyttade ut i köket
och storstugan förvandlades till finrum.
Under min barndomstid höll den gamla bondekulturen
/på att falla sönder. Pinnstolarna, och liknande
fabriks-alster trängde ut de enkla, stilrena möblerna. Judarna
gingo omkring och köpte upp bordstennet,
dalaklockorna, mässingsljusstakarna och ekskåpen med de
förnämliga inläggningarna. Skomakarna och skräddarna ville
icke längre gå i gårdarna och utföra sitt arbete. De
ödsliga torpen i skogarna började avfolkas.
Gästgivareskjutsarna blevo alltmera sällsynta. De moderna fort-
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
