Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thörne, Emil, distriktsföreståndare. Ledd av en osynlig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er. Över Atlanten foro vi med en av Amerikalinjens
ångare. Det var en snabb båt och ordningen
ombord kunde man icke anmärka på, men stormen
fortsatte under flera dygn. Om jag kom till Amerika och
lyckligt tillbaka igen, så beslöt jag mig för att aldrig
mera ge mig ut på en sådan resa. Det beslutet var
tydligen förhastat, ty sedan dess har jag ”krossat”
Atlanten sju gånger.
Mötet med den nya världen på emigrantstationen Ellis
Island var föga tilltalande. Läkarebesiktningen var
brysk för att icke säga brutal. Min kamrat var väl
hemmastadd i New York och Brooklyn. Den mäktiga
staden med de höga husen var imponerande. Folklivet hade
en annan rytm än i våra svenska städer. Man kom i
kontakt med människor från alla delar av världen och här
rådde en verklig Babels förbistring. Men lärorikt och
intressant var det. De svenska församlingarna bedrevo
en intensiv och framgångsrik verksamhet. Innan de
nykomna svenskarna fått vänner och kamrater gällde det
att passa på att vinna dem för Gud. Jag fick mitt
andliga hem i Svenska Pilgrimskyrkan på Atlantic Ave.,
det svenska ströget. Där var det lätt att komma i
kontakt med de unga, och nästan varje söndagskväll
kom-mo människor till tro på Gud.
För en yrkeskunnig hantverkare var det
jämförelsevis lätt att få arbete. Inom kort hade jag kommit upp i
snickarnas högsta timpenning. Ackordsarbete förekom
icke, men den som icke kunde fullgöra sitt arbete fort
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
