Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Westin, Gunnar, professor. I Medelpad kring sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stillsamt, nästan släpigt sätt utlade ordet. Han var
kanske den djupaste tänkaren, men orden träddes upp
i en likartad kedja från början till slut, och många
gånger tyckte ungdomen, att det var för långt till amen.
Bonden och skomakaren Erik Björkman var väl aldrig
just predikant, men han var församlingsföreståndare
vid pastorsvakanserna. Han inledde och ledde möten,
och han kunde sina Davids psalmer. Någon flykt var
det inte över hans tal eller ledning av mötena. Men
befolkningen var stillsam och krävde inte att föras upp
i de högre sfärerna.
Även nykterhetsrörelsen hade sina bygdeoratorer,
och i de två närmast liggande godtemplarhusen kunde
man få höra dem. Den ene var handlaren J. P. Renström
i Komsta, alldeles intill baptistkapellet, och den andre
var mjölnaren O. Nilsson i Hångsta. De måtte ha varit
någon sorts stormästare i sina respektive
godtemplar-loger. Den förre stod i spetsen för ”Fränsta Kämpe” och
den senare för ”Riddare Huss”. De välkomsttalade
otaliga gånger, och de representerade den speciella
nykterheten på sitt särskilda sätt. Renström var en liten
prydlig herre, som i en hastig och sirlig salongston
eggade sina skaror, medan Nilsson hade ett bullrande och
klumpigt talaremanér, som inte saknade effektivitet.
Till Ålsta folkhögskola kom den något
bildningsaristo-kratiske historikern Hjalmar Heden såsom rektor. Han
var god talare men knappast en ”folklig” typ. Han var
respekterad, och blev det ännu mer, när han gifte sig
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
