Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
henne. Efter en stund kom hon ut med sin påse
och fortsatte hemåt.
Varför hände det aldrig något ? Hon tyckte att
dagarna kröpo fram ständigt sig lika. Hon gick
på litteraturföreläsningar, hon hjälpte till i
hemmet, men en spärrande bom av sten stor som en
klippa reste sig ständigt framför henne på vägen,
och hon kunde inte sparka undan den.
Framtiden — vad dolde väl horisonten där borta för
hemligheter? En stor kärlek, en riddare på en
bländande vit stridshingst som bidade på att föra
henne bort från detta grå Östermalm. Den borde
sätta över hustaken denne framtidens vita fåle,
och saligt matt av lycka skulle hon sjunka in
mot en bred famn.
Ingenting hände. Ingenting! Ungdomen är en
väntans tid. Knoppar vilja brista, saven rinner
till, det jäser och sjuder i unga hjärtan. Vad
skall man göra med all denna kraft? Om
ingenting händer, krympa knopparna samman, saven
torkar in . .. Det blir kanske höst för evigt.
Gudrun skakade på huvudet. Så tvärstannade
hon. Ovanför hustaken steg en nymåne upp. Dess
gyllene skära skimrade mot den mörka kvälls-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
