Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
en ljum sommarkväll och efter att sitta vid
stranden av den där sjön. Nyss var hon ond. Nu lyfte
hon sitt ansikte som klarnat och kisade upp på
den sällsamma månskäran över hustaken. Hennes
hjärta var så föränderligt. Än var det tungt som
bly och fick henne att gråta. Än slog det och
klappade med små muntra ivriga slag, klämtande
som en klocka, och kom blodet att rusa genom
hennes ådror och skimra framför hennes ögon.
Då blev hon glad på nytt. Kanske fick hon en
förnimmelse av att något väntade på henne, att
en dag skulle hon med blinda ögon springa emot
det, drunkna i en snurrande röd sol av lycka.
Men inne vid matbordet var allt sig likt. Fadern
talade om priser som stigit. Arnold trummade
mot bordet som om han ännu haft de
svartoch-vita tangenterna under sina fingrar. Hennes mor
såg med ängslig blick på var och en om maten
skulle vara till lags. Ingen talade om något nytt
eller roligt.
Gudrun inbillade sig att en stjärna lossnat från
himmelens fäste, dött och blivit kall och svart i
fallet från den höga höjden och ramlat ned i
deras matsal. Den spred kyla och missmod om-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
