Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
Flera av dem kände hon från staden. Där var
unga Alice Mannerhielm med mörka lockar under
pälsmössan. För henne var Gudrun smått rädd
emedan hon alltid gav sådana blixtrande och
elaka svar på ens frågor. Den långa Eivor
Lagerblad stod och svängde med sin kappsäck. Vad
innehöll väl den? Kanske en sådan ljusblå
klänning Gudrun så hett åtrått? Eivor var vacker,
blond och o, så dum. Men det tyckte visst
herrarna om. Den fylliga Petan Isopeus hade
redan börjat gå upp mot stationen tillsammans
med Iris Cederstråle, den ena så kraftig, den
andra nästan sjukligt späd med en dyrbar
pälskappa över de tunna axlarna.
Där voro ett par bröder, underlöjtnanterna
Hjelmsäter, med friska rödblommiga ansikten
och höga kommenderande röster, och en liten
kammarjunkare von Filipson som hade en apas
mimik i sitt rörliga svarthyllta ansikte och som
vid slutet av bjudningarna brukade förströ ett
lättroat sällskap med att slå kullerbyttor och göra
trollkonster. Och slutligen var det Raoul
Björn-crona, som Gudrun med en sprittning av glädje
igenkänt bland de andra. Honom beundrade
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
