Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
liggande orörd på hennes tallrik: en gul,
skimrande boll med sydliga blommande trakters
brinnande sol i sig.
Gudrun hade svårt att somna denna första
kväll på herrgården. Pulsarna bultade ännu efter
dansen. Petans trygga snusningar hördes från
sängen i närheten. I ett annat rum talade någon
med gäll och dum röst i sömnen obegripliga ord.
Kanske var det Eivor Lagerblad. Hennes
drömmar måste vara lika dimmiga som hennes tankar.
På den mörka rullgardinen kastade månen sitt
silversken. Det var ju nästan ljust i rummet.
Gudrun reste sig på armbågen. Hon kände sig
hungrig. Nu skulle hon gärna ätit upp apelsinen.
Kaktusens små blommor syntes så väl i fönstret.
Deras färg var inte röd nu. De voro mörka,
mörka som Raouls ögon. Det var så tyst mot i
staden där spårvagnar och bilar slamrade mot
gatorna. Här härskade en ljuvlig frid som om en
dunig, stor fågel lagt sina vingar över det brutna
tegeltaket. Gudrun log och sträckte ut sina armar.
Vem omfamnade hon?
En känsla hon förr aldrig erfarit fyllde henne.
Hon sjönk hän i en domning som varken var
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
