Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULET NY AR
bara ett mörker hon halkade ut i — ett mörker
utan andetag och utan viskningar, som var bra
likt sömnens syster, döden.
Men när hon efter en stund vaknade upp med
en liten sprittning i en skrämmande och van känsla
av att hon försovit sig och att den långa
arbetsdagen nu åter skulle börja, blev hon medveten
om den vackra omgivningen på ett nytt och
behagligt sätt. Hon var varm och god i hela
kroppen. I hennes ögon sken taklampans ljus.
Nu när hon sovit här tyckte hon att våningen
blivit hennes. Hon reste sig och gick in i
rummen. Hon knäppte på otaliga elektriska
knappar, och snart strålade allt i ett sagolikt
bländande sken. Hon rörde sig över mattor som voro
som mossa under hennes klumpiga kängor. Men
i speglarna gled oupphörligt bilden av hennes
magra gestalt med den hängande kjolen, som var
en smula trasig nedtill, och det tunna håret, som
föll i stripor kring öronen. Hon skakade otåligt
på huvudet åt denna spegelbild. Den passade illa
i omgivningen. Den luktade illa av gamla
skurtrasor. Den hörde hemma på bakgården och inte
inne i en slipad spegels gnistrande glas.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
