Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRGÅRDSIDYLL
Ett gällt upprört skrik från grevinnan avbröt
med ens sången. Hon kom störtande ut på
verandan och sprang rätt på värden som hastigt
rest sig.
— O, Rudolf, din avskyvärde gamle onkel!
Han kom alldeles tyst och ställde sig bakom mig
— och så, utan att jag anar något, känner jag
den otäcka kattens tassar mot min hals. Jag tror
han ville katten skulle riva ihjäl mig. Du vet
att han inte tycker om mig, fast han ej säger
något. Varför skickar du inte bort den där
besynnerliga galna människan?
Och åter sökte hennes hand darrande den stora
pärlan under hårslingorna.
Baronen kastade en nästan generad blick på
sina gäster och tände en cigarrett. Med förorättad
min satte sig hans väninna i en stol, som doktorn
leende skjutit fram, och tog några bigarråer från
en skål. Hon hade ingen tanke på att det var
hon som var inkräkterskan och att slottet var
den gamle herrns fädernehem. Men Rudolf tänkte
därpå, där han satt och stirrade mot den ljusa
klänningen som skimrade i skymningen. Han steg
upp och tände lampan i taket.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
