Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
skydde den svåra vägen över arabkyrkogården,
kom nu ofta stapplande på tunna ben och slog
sig ned i Marthes rum där hon tillredde te åt
honom och bjöd på kakor.
— Hon är en skatt — en guldgruva, suckade
han belåtet, fastän han, så mån om pengar, väl
visste«4it-hon icke fört något med sig i boet.
På denna tid åldrades madame Marcabrun.
Någon gång när hon satt bredvid Marthe på
divanen uppe i sin egen virriga salong kunde hon
se upp och möta en bild i den stora spegeln med
förgylld ram mittemot: bilden av en ung kvinna
med kärlekens och glädjens liv i sina lemmar och
bredvid henne en trött äldre dam vars ögon
tycktes ha försvunnit in i sina grå hålor. Hon
såg då också i glaset en skymt av Maurices profil
med den svarta hårlock som brukade falla ned
över den breda pannan när han ivrigt böjde sig
fram och talade. Då hade hon velat flytta om
personerna i spegelbilden som man flyttar om i
ett puzzle. Hon själv borde haft detta unga
ansikte som var Marthes och hon borde blivit
placerad närmast Maurices vackra profil. Ångestfull
sökte hon framkalla en blick av kärlek i hans
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
