Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
bortåt kyrkogården för att se om Maurice ej
skulle komma hemvandrande.
Varför stack henne denna oro? Vad längtade
hon efter och ängslades för? Det var ju inte
hon som var hustrun och svartsjukt behövde
vaka över den vackre Maurices vägar. Å, det
var den gamla oron från förr, vilken
oemotståndligt likt en flod runnit tillbaka i en fåra som
redan torkat ut. Den gjorde hennes minnen åter
blanka, liksom en flods vatten, när det rinner till,
får bottnens stenar att blänka och kommer
mossan att åter grönska vid dess stränder. Hon
var åter den unga hustrun som blivit lämnad
ensam hemma, medan mannen redan sökte sig
förströelser utomhus. Det var en vanvettig tanke.
Hon var ju åldrad. Philippe vilade i sin grav
sedan många år. Men det hjälpte inte — hennes
hjärtas nya älskade var Maurice, och Maurice
dröjde allt längre borta.
Slutligen en dag klädde sig madame
Marcabrun fin och vandrade ned till staden med fast
avsikt att ta reda på vad Maurice hade för sig.
Om hon så skulle gå in i vartenda hus måste
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
