Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Utanför avgudatemplet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ut på spaning runt om pagoden. Fakirernas skrän
började dö bort. De hade förmodligen enligt sin
vana rökt opium och voro nu bedövade. Möjligtvis
skulle det lyckas att smyga sig förbi dem och komma
fram till templet.
Föraren gick främst, och alla smögo ljudlöst fram
genom skogen. Sedan de i fem minuter krupit fram
under grenarna, kommo de till brädden av en liten
bäck, och de kunde nu se en hög av uppstaplad ved.
Den upplystes medelst facklor av järn, som buro
skålar, däri harts eller kåda brann. Det var bålet,
uppfört av det dyrbara, välluktande röda
sandelträdet och indränkt med rosenolja. Ovanpå detsamma
vilade rajans balsamerade kropp, och hundra steg
därifrån avtecknade sig pagoden, vars smärta
minareter framträdde i dunklet ovan trädtopparna.
— Kom! viskade föraren.
Och med yttersta försiktighet gled han framför
de andra genom det höga gräset. Det var nu
alldeles tyst, och man hörde endast vindens sus i
trädens kronor.
Vid en öppen, av facklor belyst plats hejdade
föraren sina steg. Marken var övertäckt av människor,
som opiumruset sänkt i tung sömn. Det var som
om man stått vid ett slagfält; män, kvinnor och barn
lågo huller om buller.
Mellan trädens massor skymtade dunkelt i
bakgrunden templets väldiga former, men till förarens
missräkning vakade rajans livvakt och vankade av
och an vid ingången med dragna sablar och
rykande facklor. Troligen höllo präster vakt i det inre av
pagoden.
Föraren vågade ej framtränga längre; han insåg,
att de ej kunde med våld bana sig väg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
