Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Människopyramiden» och dess fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människopyramiden räckte ända upp till taket av
cirkus.
Publikens handklappningar blevo allt mera
stormande för varje våning av pyramiden, och
orkestern föll in med dånande fanfarer ...
Då vacklade med ens hela pyramiden och började
liksom gunga, en av näsorna i dess bas drog sig
undan, och hela det ståtliga levande monumentet föll
samman som ett korthus.
Det var Passepartout, som var skulden till detta
brak. Han sprang från sin post, flög utan att
begagna vingarna över rampen, klängde upp på
galleriet till höger och föll ned framför en herre bland
åskådarna och ropade:
— Åh, herr Fogg, herr Fogg!
— Är det du?
— Jaaa!
— Nå! Direkt till ångbåten!
Och Fileas Fogg, fru Aoda, som fattat hans arm,
och främst Passepartout rusade som ett yrväder ut
genom en av korridorerna.
Men där mötte dem cirkusdirektören herr
William Batulcar och fordrade under hotelser och skrik
skadeersättning för sin sönderslagna
människopyramid. Fogg vände sig om, stack en bunt sedlar i
handen på honom och fortsatte därefter till
hamnen.
Ångbåten var just färdig att avgå till Amerika,
och klockan var precis halv sju, då Fogg och rajans
änka beträdde däcket. Bakom dem smög sig
tämligen slokörad vännen Passepartout med brokiga
vingar på skuldrorna och en sex fot lång näsa, som
han ej hunnit bli kvitt i hastigheten.
Hans konstnärstid hade inte varit synnerligen lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
