Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Passepartouts klocka gick nog rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jokohama. Hade han kunnat följa den femtionde
breddgraden, på vilken London är beläget, hade vägen ej
varit ens hälften så lång. Nu låg resten av vägen
rakt framför honom.
— Och nu finns inte Fix med för att ställa till
oreda och lägga hinder i vägen, tänkte Passepartout
för sig själv.
Den gode gossen hade för övrigt just den 23
november firat en stor triumf. Med hårdnackad
envishet hade han låtit sin ovärderliga familjerova
gå efter Londontid och rynkade på näsan åt uren
i alla de länder han reste igenom — de gingo ju
rakt uppåt väggarna! Nu stämde hans ur precis
med kronometrarna ombord, och ändå hade han ej
vridit den en sekund varken fram eller tillbaka!
Han skulle velat se Fix nu, den där stollen, som
pratat en hop gallimatias om meridianer, sol och
måne! Det skulle bli skönt, om urmakarna skulle
fästa sig vid sådana tokerier! Har man en bra och
pålitlig klocka, rättar sig nog solen efter den förr
eller senare.
Hade Passepartout haft tjugufyra timmar på sin
urtavla, såsom man hade på en del amerikanska och
italienska ur, skulle han triumferat så lagom. Då
skulle hans ur visat, icke som nu nio på morgonen
utan nio på aftonen, det vill säga tjuguen timmar
efter midnatt, eller just tidsskillnaden mellan
London och den 180:e meridianen. Men för resten hade
han nog aldrig erkänt sitt misstag, om han också
kunnat inse det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
