Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Klockan 5 på e. m. Den saknade. Nabs förtviflan. Efterforskningar mot norr. Holmen. En natt af ångest. Morgondimman. Landet visar sig. Nab simmar öfver. Öfvervadning af sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter bränsle och torra buskar. Der fans ingenting annat
än sand och sten!
Läsaren inser, huru stor den smärta var, som plågade
Nab och hans följeslagare, hvilka så innerligt fästat sig
vid den oförskräckta Smith. Det var alltför tydligt, att
de nu voro oförmögna att hjelpa honom. De måste
afvakta daggryningen. Antingen hade ingeniören lyckats
rädda sig ensam och sedan funnit en tillflyktsort
någonstädes på kusten, eller var han förlorad för alltid!
De voro långa och qvalfulla dessa timmar. Det var
bitande kallt. De skeppsbrutna ledo grymt, men de märkte
det knappt. De tänkte ej ens på att taga ett ögonblicks
hvila. Glömmande sig sjelfva för sin chef, hoppandes,
viljande alltjemt hoppas, gingo de fram och tillbaka på
denna ofruktbara holme, oupphörligt återvändande till
dess nordspets, hvarest de borde befinna sig närmare
olycksstället. De lyssnade, de ropade, de sökte
uppsnappa något sista anrop, och ljudet af deras röster borde
fortplantas långt, ty ett visst lugn herskade då i
atmosferen, och hafvets brus började aftaga med dyningarna.
Ett af Nabs rop tycktes till och med ett ögonblick
framkalla ett eko. Harbert gjorde Pencroff uppmärksam derpå
och tillade:
— Det bevisar, att i vester fins en ganska närbelägen
kust.
Matrosen gjorde en jakande åtbörd. Dessutom kunde
hans ögon icke bedraga honom. Om han upptäckt land,
hur liten smula det än utgjorde, så var det derför, att
land fans der.
Men detta aflägsna eko var det enda svar, som
framkallats af Nabs rop, och rymden utanför hela östra
stranden af holmen förblef tyst.
Emellertid klarnade himlen så småningom. Mot
midnatt strålade några stjernor, och om ingeniören varit der
hos sina kamrater, skulle han hafva funnit, att dessa stjernor
icke tillhörde norra hemisferen. Polstjernan syntes ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
