Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stenborrarna. Floden vid dess mynning. Bostaden. Efterforskningarna fortsättas. Bränsleförrådet. Man inväntar ebben. Uppe på kusten. Vedflotten. Tillbaka till stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en angenäm doft. Mellan dessa vackra träd syntes
här och der grupper af furor, hvilka utmärkte sig
genom sina rika och täta kronor. Pencroff kände, att hans
fot midt ibland de höga växterna krossade torra grenar,
hvilka knastrade under hans fötter såsom fyrverkeripjeser.
— Bra, min gosse, — sade han till Harbert, — om
jag också inte känner till namnet på dessa träd, så vet
jag åtminstone, att de tillhöra kategorien “bränsle“, och
för ögonblicket är det det enda, som angår oss!
— Låtom oss nu hopsamla vårt bränsleförråd! —
utropade Harbert och skred genast till verket.
Skörden var lätt gjord. Det behöfdes ej ens att
hugga grenarna af träden, ty en ofantlig mängd
vindfällen låg vid deras fötter; men om bränsle icke fattades
dem, lemnade transportmedlen dock åtskilligt öfrigt att
önska. Då denna ved var mycket torr, borde den brinna
fort, i följd hvaraf det blef nödvändigt att forsla en
ansenlig mängd deraf till bostaden. Härtill förslogo ej,
såsom Harbert anmärkte, två mäns krafter.
— Åh, min gosse, det måste finnas något medel att
forsla detta bränsle, — svarade matrosen. — Det ges
alltid utvägar för allting! Hade vi bara en kärra eller
en båt, skulle det vara en mycket simpel sak.
— Men vi ha ju floden! — inföll Harbert.
— Rigtigt! — svarade Pencroff. — Den skall för
oss bli en väg, som går af sig sjelf, och timmerflottarna
ha inte blifvit uppfunna för intet.
— Skada bara, — anmärkte Harbert, — att hafvet
stiger och denna väg för närvarande går i motsatt
rigtning till vår!
— Vi kunna ju vänta, tills det sjunker, — svarade
matrosen, — och sedan skall floden åtaga sig bestyret
att forsla bränslet till vår bostad. Låtom oss derför
göra i ordning vår flotte!
Åtföljd af Harbert, begaf sig matrosen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
