Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Lefver han? Nabs berättelse. Fotspåren. En olöslig fråga. Cyrus Smiths första ord. Bekräftelse på hvems fotspåren voro. Återkomst till bostaden. Pencroff förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musslor. Matrosen tillagade ett slags mixtur och införde
den mellan läpparna på ingeniören, hvilken tycktes
begärligt insupa denna blandning.
Nu öppnades hans ögon. Nab och korrespondenten
stodo nedlutade öfver honom.
— Min husbonde! Min husbonde! — utropade Nab.
Ingeniören hörde honom. Han igenkände Nab och
Spilett, derpå sina två andra kamrater, Harbert och
matrosen, och hans ena hand tryckte sakta deras.
Några ord halkade än en gång öfver hans läppar
— ord, dem han utan tvifvel redan uttalat, och som
angåfvo, hvilka tankar, till och med då, qvalde hans själ.
Denna gång förstodos dessa ord.
— Ö eller kontinent? — hviskade han.
— Ah! — utbrast Pencroff, som icke kunde
återhålla detta utrop. — Vid alla djeflar, vi skola fundera
på saken, om bara vi få lefva, herr Cyrus. Ö eller
kontinent? Det få vi se längre fram!
Ingeniören gjorde ett lätt jakande tecken och
tycktes insomna.
Man respekterade denna sömn, och korrespondenten
vidtog genast mått och steg, att ingeniören skulle kunna
bortbäras så beqvämt som möjligt. Nab, Harbert och
Pencroff lemnade grottan och styrde sina steg mot en
hög sandrefvel, som kröntes af några förkrympta träd.
Under vägen kunde matrosen ej afhålla sig från att
upprepa:
— Ö eller kontinent! Att tänka på sådant, när
man knappt kan andas! Hvilken karl!
Då Pencroff och hans två kamrater kommit upp på
sandrefveln, plundrade de utan andra verktyg än sina
armar på dess största grenar ett temligen tynande träd,
ett slags af blåsten utmärglad tall. Af dessa grenar
gjorde de en bår, på hvilken, betäckt med blad och örter,
ingeniören kunde transporteras.
Detta var omkring fyrtio minuters arbete, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
