Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Vid spetsen af käglan. Kraterns inre. Hafvet rundt omkring. Intet land i sigte. Kusten i fogelperspoktiv. Hydrografi och orografi. Är ön bebodd? Bugterna, vikarna, uddarna, floderna m. m. döpas. Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyrus Smith tänkte efter under några ögonblick;
han observerade uppmärksamt öns omkrets, och
beräknade höjden, hvarpå de befunno sig, sade han:
— Mina vänner, jag tror inte, att jag misstager
mig, om jag åt öns kust ger en utsträckning af mer än
hundra mil.
— Och dess ytinnehåll är följaktligen? ...
— Det är svårt att angifva detsamma, ty dertill
är denna ös kust alltför nyckfullt utskuren.
Om icke Cyrus Smith bedrog sig i sin beräkning,
var ön i det närmaste lika stor som Malta eller Zante
i Medelhafvet; men på samma gång var den mycket
oregelbundnare och mera rik på uddar, bugter och
vikar. Dess i sanning besynnerliga form öfverraskade
ögat, och när Gideon Spilett på uppmaning af ingeniören
gjort en konturteckning af ön, fann man, att den liknade
ett fantastiskt djur, ett slags jettelik vingfoting, som
insomnat på Stilla hafvets yta.
Se der en trogen bild af konfigurationen hos denna
ö, hvars utseende det är af vigt att lära känna, och
hvaröfver korrespondenten genast uppgjorde en så
noggrann karta, som det behöfdes.
Östra delen af kusten — d. v. s. den, på hvilken
de skeppsbrutna uppkastats — var utskuren på en lång
sträcka, och deri inträngde en bred bugt, som i sydost
begränsades af en spetsig udde, hvilken genom en annan
bortskymts för Pencroff under hans första upptäcktsresa.
I nordost begränsades bugten af två andra uddar, mellan
hvilka gräfde sig in en smal vik, som liknade en
fruktansvärd hajs halföppna gap.
Från nordost till nordvest afrundades kusten till
likhet med det tillplattade kraniet på ett rofdjur, för
att åter höja sig och blifva så att säga kutryggig,
hvarigenom denna del af ön, i hvars midt det vulkaniska
berget låg, fick ett ganska besynnerligt utseende.
Från denna punkt gick kusten temligen regelbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
