Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, vänta, min kära Spilett! Er klocka visar
ju ännu Richmonds-tid, eller hur?
— Ja, Cyrus.
— Följaktligen är er klocka stäld efter denna stads
meridian, hvilken i det närmaste är densamma som
Waschingtons.
— Alldeles!
— Nå väl, ställ den då inte! Nöj er med att draga
upp den mycket ordentligt, men rör inte vid visarna. Det
kan bli oss till nytta.
— På hvad vis då? — tänkte matrosen.
Man åt, och det så grundligt, att hela återstoden
af vildt och piniefrön strök med. Men Pencroff var
ingalunda orolig deröfver. Man skulle förse sig med nya
förråd under vägen. Top, hvars portion blifvit mycket
afknappad, skulle nog uppspåra något nytt vildbråd bland
buskarna. Dessutom tänkte matrosen helt enkelt bedja
ingeniören göra krut åt dem samt ett eller två jagtgevär,
och han trodde, att detta ej skulle mötas af någon
svårighet.
Då man lemnade platån, föreslog Cyrus Smith sina
kamrater, att de skulle följa en annan väg hem till
Spiseln. Han önskade nemligen taga i närmare skärskådande
denna Grants sjö inom dess prägtiga trädram. Man
följde derför kammen af en bland de bergarmar, mellan
hvilka, efter all sannolikhet, upprann den å, som närde
sjön. I sina samtal begagnade nu nybyggarna endast de
nya benämningarna, hvarigenom i hög grad underlättades
deras tankeutbyte. Harbert och Pencroff — den ena ung,
den andra en smula barnslig — voro förtjusta, och under
vandringen sade matrosen:
— Kors, Harbert, hvad det här går bra! Alldeles
omöjligt att gå vilse, min gosse, ty antingen vi följa
vägen från Grant-sjön eller vi gå till Barmhertighetens flod
genom Den fjerran vesterns skog, skola vi ovilkorligen
uppnå Stora Utsigts-platån och följaktligen Unions-bugten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
