- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
137

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Låtom oss undvika att visa oss, innan vi veta,
med hvem vi ha att göra, — svarade Cyrus Smith. —
Fins det infödingar på denna ö, så snarare skyr än vill
jag dem något. Hvar är Top?

— Framför oss.

— Och han skäller inte?

— Nej.

— Det var besynnerligt. Låtom oss emellertid
försöka att locka honom tillbaka.

Inom några ögonblick hade ingeniören, Gideon
Spilett och Harbert förenat sig med sina kamrater och
liksom de gömt sig bakom basaltblocken.

Derifrån sågo de mycket tydligt, huru en rök
uppsteg hvirflande i luften, en rök, hvars gulaktiga färg var
högst karakteristisk.

Top, som hans husbonde kallade tillbaka med en
svag hvissling, lydde, och görande ett tecken åt sina
följeslagare, att de skulle stå stilla, smög sig Cyrus Smith
fram mellan klippblocken.

Orörliga afvaktade nybyggarna med en viss oro
resultatet af denna rekognoscering, då plötsligt Cyrus
Smith ropade dem till sig. De skyndade genast fram
till honom, dervid de strax möttes af en oangenäm lukt,
som uppfylde atmosferen.

Ingeniören behöfde blott känna denna lukt, om
hvars orsak man ej kunde misstaga sig, för att ana,
hvarifrån denna rök kom, som i början hade måst oroa
honom, och detta icke utan skäl.

— Det är naturen ensam, — sade han, — som består
denna eld, eller rättare, denna rök. Det är blott
en svafvelkälla, som ger oss tillfälle att låta våra
struphufvuden genomgå en ordentlig kur.

— Godt! — utbrast Pencroff. — Skada blott, att
jag inte har ondt i halsen!

Nybyggarna styrde nu sina steg mot det ställe,
hvarifrån röken höjde sig. Der sågo de en källa, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free