Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Öfvervintringen bestämdt besluten. Den metallurgiska frågan. Besök på Räddningens holme. Säljagt. Ett piggsvin tillfångatages. En sengångare. Den s. k. catelaneska metoden. Tillverkning af jern. Huru man får stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 April på morgonen började “den metallurgiska
perioden“, såsom korrespondenten kallade den i
sina anteckningar. Cyrus Smith hade, såsom vi veta,
beslutit, att arbetet skulle försiggå vid sjelfva
stenkols- och minerallagret. Men enligt hans iakttagelser lågo dessa
lager vid foten af de från Franklin-berget i nordost
utskjutande bergarmarna, d. v. s. på ett afstånd från deras
bostad af sex mil. Man kunde således icke tänka på att
återvända till Spiseln hvarje afton, hvarför ingeniören
föreslog, att den lilla kolonien skulle tillbringa nätterna
i ett skjul af trädgrenar, så att det vigtiga arbetet kunde
bedrifvas både dag och natt. Sedan detta förslag
gillats, bröt man upp tidigt på morgonen. På en bår buro
Nab och Pencroff blåsbälgen samt ett ansenligt förråd af
vegetabiliska och animaliska födoämnen, som man ämnade
föröka under vandringen.
Vägen togs genom Jakamar-skogen, hvilken man
genomvandrade i sned rigtning, från sydost mot
nordvest, der den var tätast. Nu måste man rödja en väg,
som sedermera borde blifva den rakaste kommunikationsleden
mellan Stora Utsigts-platån och Franklin-berget.
Träden, hvilka tillhörde redan påträffade arter, voro
ståtliga. Harbert upptäckte dock två nya, af hvilka
Pencroff kallade det ena — drakblodsträdet — “morska
purjolökar“, ty trots sin högväxthet tillhörde det familjen
Liliaceæ, liksom rödlöken, gräslöken, schalottenlöken och
sparrisen. Dessa drakblodsträd hafva träaktiga rötter,
hvilka äro förträffliga att äta, sedan de kokats, och lemna
en särdeles välsmakande dryck, sedan de underkastats
jäsning någon tid. Man insamlade ett förråd af dessa
rötter.
Denna skogsvandring var lång. Den räckte hela
dagen, men också fick man tillfälle att något närmare
lära känna öns både fauna och flora. Top, som särskildt
tagit faunan om händer, snokade mellan träden och
buskarna och dref upp det ena villebrådet efter det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
