Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Bostadsfrågan behandlad ånyo. Pencroffs fantasier. Undersökning norr om Grant-sjön. Platåns norra rand. Stor orm. Södra ändan af sjön. Top orolig. Top ute och simmar. Strid under vattnet. Dugongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga, att ljuset blott sönderdeladt i spektralfärgerna
framträngde genom detta kaotiska vimmel.
I stället för att omedelbart begifva sig till sjöns
norra strand togo nybyggarna en omväg kring platåns
bryn, så att de uppnådde mynningen af ån på dess
venstra strand. Det var en krok på högst en och en half
mil. Vandringen var lätt, ty de långt från hvarandra
stående träden lemnade dem fri passage. Man märkte
lätt, att den fruktbara zonen upphörde här, ty
växtligheten visade sig mindre kraftig än på hela den delen af
ön, som låg mellan ån och Barmhertighetens flod.
Cyrus Smith och hans kamrater vandrade öfver denna
för dem nya mark med en viss försigtighet. Deras enda
vapen voro bågar, pilar och käppar, hvilka i ändan voro
försedda med en jernspets. Emellertid kunde nybyggarna
icke upptäcka något vilddjur, hvarför de förmodade, att
dessa företrädesvis uppehöllo sig i de tjocka skogarna i
söder; men de blefvo icke dess mindre oangenämt
öfverraskade, då de sågo Top stå framför en stor orm, som
höll fjorton till femton fot i längd. Nab dödade reptilen
med ett käppslag. Cyrus Smith undersökte den och
förklarade, att den icke var giftig, ty den tillhörde en art,
som ätes af infödingarna på Nya Zealand. Möjligt var
dock, att andra arter funnos, hvilkas bett var dödligt,
såsom dessa huggormar med klufven stjert, hvilka resa
sig under vandrarens fot, eller dessa bevingade ormar,
som kasta sig framåt med ytterlig hastighet. Sedan det
första ögonblickets öfverraskning lagt sig hos Top,
anstälde han jagt på ännu några ormar med en envishet,
som gjorde hans husbonde orolig för honom, hvarför han
också oupphörligt lockade hunden tillbaka.
Snart hade man uppnått Röda åns mynning. Nybyggarna
igenkände på motsatta stranden den punkt, der
de redan varit, då de gingo ned från Franklins berg.
Cyrus Smith öfvertygade sig nu om, att åns vattenmassa
var ganska ansenlig; det var alltså nödvändigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
