Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ännu en utflygt till Grant-sjön. Den vägledande strömmen. Cyrus Smiths förslag. Dugongens fett. Användning af svafvelkislagren. Svafveljern. Huru man gör glycerin. Tvålen. Salpetern. Svafvelsyra. Salpetersyra. Det nya fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergångsformationerna, och hvaraf Cyrus Smith tagit prof
hem med sig.
Hela dagen användes till att forsla en betydande
qvantitet af denna kis till Spiseln, och om aftonen hade
man flera tons deraf.
Den följande dagen, den 8 Maj, skred ingeniören till
verket. Då dessa skiffriga, svafvelkishaltiga lager
hufvudsakligen bestodo af kol, lerskiffer och svafveljern —
detta senare i öfvervägande mängd —, gälde det att
afskilja svafveljernet och så fort som möjligt förvandla
det till något svafvelsyradt salt, och sedan detta var
erhållet, skulle man derur utdraga svafvelsyran.
Detta var målet, dit man ville komma. Svafvelsyran
är ett af de mest använda kemikalier, och ett folks
betydenhet i industrielt hänseende kan mätas efter
förbrukningen af detta ämne. Denna syra skulle sedermera
blifva nybyggarna till största nytta vid ljustillverkning,
vid garfning af hudar o. s. v., men för närvarande
önskade ingeniören använda den till ett annat ändamål.
Bakom Spiseln utvalde Cyrus Smith ett ställe, och
der jemnades marken omsorgsfullt. Här uppstaplade ban
en hög grenar och sönderhuggen ved, och der ofvanpå
lades stycken af kisen, hvilka stöddes mot hvarandra;
sedan betäcktes allt med ett tunnt lager af samma
bergart, som förut blifvit krossad i bitar, så stora som en nöt.
Sedan detta var gjordt, sattes eld på veden, hvarifrån
värmen meddelade sig åt den kolhaltiga skiffern,
hvilken antändes, emedan den innehöll kol och svafvel.
Derefter bildades af nya lager sönderstött kis en väldig
hög, hvilken öfvertäcktes med jord och gräs, sedan man
likväl förut lemnat några draghål, liksom om det varit
fråga om att kola i mila.
Derpå lät man förvandlingen försiggå, och det behöfdes
icke mindre än tio till tolf dagar för att svafveljernet
och lerskiffern skulle förvandlas till jernsulfat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
