Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Cyrus Smiths plan. Granite-Houses fasad. Repstegen. Pencroffs drömmar. Aromatiska örter. En naturlig kaningård. Vattnets afledning för den nya bostadens behof. Utsigten från fönstren. Granite-House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördel af ett utsprång, som befann sig på fyrtio fots höjd
öfver marken, Detta utsprång, som jemnades omsorgsfullt
med en hacka, blef ett slags trappafsats, hvari man
fäste den undre stegen, hvilken medelst en lina kunde
dragas upp till Granite-Houses port. Hvad beträffar den
öfre stegen, fastgjorde man lika säkert dess nedre ända
vid utsprånget som dess öfre vid sjelfva porten. Härigenom
blef uppstigningen betydligt underlättad. Dessutom
ämnade Cyrus Smith sedermera anskaffa en hiss, som
skulle bespara Granite-Houses invånare all ansträngning
och tidsförlust.
Nybyggarna vande sig snart vid att begagna denna
stege. De voro viga och starka, och Pencroff, hvilken i
sin egenskap af sjöman var van att klättra i vanterna,
kunde undervisa dem. Men han måste också lära Top
konsten. Den stackars hunden med sina fyra tassar var
ej skapad för denna öfning, men Pencroff var en så nitisk
lärare, att Top slutligen klättrade rätt bra uppför stegen,
lika oförskräckt som hans slägtingar i cirkusarna. Om
matrosen var stolt öfver sin lärjunge, kan jag icke säga,
men mer än en gång gick likväl Pencroff uppför stegen
med Top på ryggen, hvaröfver det trogna djuret aldrig
beklagade sig.
Det bör här anmärkas, att, ehuru dessa arbeten bedrefvos
ifrigt i anseende till regntidens annalkande, hade
man likväl icke lemnat lifsmedelsfrågan å sido. Hvarje
dag använde korrespondenten och Harbert, hvilka blifvit
koloniens proviantmästare, några timmar till jagt. Ännu
höllo de sig endast till Jakamar-skogen på venstra
flodstranden, ty i brist på en bro eller båt kunde man ännu
icke komma öfver Barmhertighetens flod. Alla dessa
ofantliga skogssträckor, åt hvilka man gifvit namnet Den
fjerran vesterns skog, voro ännu icke undersökta. Man
ville dröja härmed till de första vackra dagarna af nästa
vår. Men Jakamar-skogen var tillräckligt rik på
vildbråd; känguruer och vildsvin funnos der i öfverflöd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
