Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Cyrus Smiths plan. Granite-Houses fasad. Repstegen. Pencroffs drömmar. Aromatiska örter. En naturlig kaningård. Vattnets afledning för den nya bostadens behof. Utsigten från fönstren. Granite-House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något sank äng, beväxt med pilträd och välluktande
örter, såsom flera timjan-arter af labiaternas familj,
hvarpå kaninerna visa sig vara så begifna.
Då korrespondenten anmärkte, att det skulle vara
förunderligt, om det icke fans kaniner här, då bordet
var dukadt för dessa djur, anstälde de två jägarna en
noggrann undersökning af kaningården, hvarest för öfrigt
anträffades i öfverflöd nyttiga växter, och der en
naturforskare skulle haft tillfälle att studera många arter ur
växtriket. Harbert insamlade en stor mängd basilika,
rosmarin, citronmeliss, betonika o. s. v., som hade
åtskilliga läkande egenskaper, somliga nyttiga vid
bröstsjukdomar, stoppande, feberfördrifvande, andra verksamma
mot kramp och reumatism. Och när sedermera Pencroff
frågade den unga gossen, hvartill denna örtskörd skulle
användas, svarade denne:
— Till att bota oss, när vi bli sjuka.
— Hvarför skulle vi bli sjuka, när det inte fins
några läkare på ön? — sporde Pencroff mycket
allvarsamt.
Den unga gossen hade ingenting att svara härpå,
men han fortsatte emellertid sin skörd, hvilken mottogs
särdeles väl i Granite-House. Dessutom kunde han till
dessa läkedomsörter lägga en ansenlig mängd Monarda
didyma, en växt, känd i Nordamerika under namnet
Oswego-te, och hvaraf fås en förträfflig dryck.
Slutligen ankommo de båda jägarna efter mycket
letande till den egentliga kaningården. Marken var der
full af hål såsom en fiskspade.
— Kaninhål! — utropade Harbert.
— Ja, — svarade korrespondenten, — det syns nog.
— Men äro de bebodda?
— Ja, det är frågan.
Denna fråga behöfde icke länge vänta på sin lösning.
Nästan i samma ögonblick flydde hundratals små djur,
liknande kaniner, i alla rigtningar och med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
