Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke desto mindre företogo sig Harbert, Pencroff
och korrespondenten att gräfva fallgropar på Stora
Utsigts-platån och i skogsbrynet. I matrosens tycke skulle
hvilket som helst djur vara en välkommen fångst, och
hvarje gnagare eller rofdjur, som först gick i de nya
snarorna, skulle blifva väl mottagen i Granite-House.
Dessa fallgropar voro för öfrigt ytterst enkla: i
marken gräfda hål, hvaröfver var lagdt ett tak af
grenar och örter och på bottnen något bete, hvars lukt
skulle ditlocka djuren, se der allt! För öfrigt bör
anmärkas, att dessa gropar icke blifvit gräfda på måfå,
utan på vissa ställen, der spår i större mängd angåfvo,
att fyrfota djur ofta infunno sig. Dessa fallgropar
undersöktes hvarje dag, och tre gånger under de första
dagarna fann man der några af dessa räfvar, som redan
blifvit sedda på högra stranden af Barmhertighetens flod.
— Fördömdt, det finnes alltså blott räfvar på denna
ö! — utropade Pencroff, då han för tredje gången drog
upp ett af dessa djur ur gropen, der det setat helt
förläget. — Dessa kräk duga till ingenting!
— Jo, till en sak duga de ändå! — sade Gideon
Spilett.
— Till hvad då?
— Till bete för att locka hit andra!
Korrespondenten hade rätt, och nu nedlades de döda
räfvarna i groparna såsom lockbete.
Matrosen hade äfven uppsatt giller af växtfibrer,
och dessa gåfvo rikare skörd än fallgroparna. Det var
sällsynt, att en dag förgick, utan att någon af
kaningårdens invånare lät fånga sig. Det var dock
beständigt endast kaniner, men Nab visste att variera sina
såser, och hans kamrater tänkte icke på att beklaga sig.
En eller två gånger i andra veckan af Augusti gåfvo
emellertid fallgroparna jägarna ett par andra och
nyttigare djur än de omnämnda räfvarna. Det var några af
dessa vildsvin, som redan blifvit observerade vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
