Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid var det tid på, att denna inspärrning
fick ett slut. Alla längtade efter, om icke den vackra
årstiden, så dock att den odrägliga kölden skulle
upphöra. Om de åtminstone varit så klädda, att de kunnat
trotsa den, hur många utflygter skulle de icke då hafva
företagit både till sanddynerna och Brandgås-träsket!
Det borde icke vara svårt att nalkas villebrådet, och
jagten skulle säkert blifva gifvande. Men Cyrus Smith höll
strängt på, att ingen blottstälde sin helsa, ty han
behöfde alla armar, och derför följdes hans råd.
Det bör anmärkas, att näst efter Pencroff var Top
den, hvars tålamod pröfvades mest af denna inspärrning.
Den trogna hunden tyckte, att han hade alldeles för trångt
i Granite-House. Han sprang ur det ena rummet in i
det andra och tillkännagaf på sitt sätt sin ledsnad öfver
sin fångenskap.
Cyrus Smith märkte ej sällan, att så ofta Top kom
i närheten af brunnen, som stod i förbindelse med
hafvet, och hvars mynning gapade längst inne i magasinet,
lät han höra ett besynnerligt morrande. Hunden gick
derunder omkring hålet, som man öfvertäckt med en
träskifva. Ibland försökte han äfven sticka sina tassar
under denna skifva, liksom ville han lyfta upp den.
Derunder gläfste han på ett egendomligt sätt, som förrådde
på samma gång vrede och oro.
Ingeniören lade flera gånger märke till detta
hundens beteende. Hvad fans det då i denna afgrund, som
kunde så uppreta det förståndiga djuret? Brunnen
utmynnade i hafvet, det visste man. Förgrenade den sig
dernere genom öns massa i smala gångar? Stod den i
samband med några andra hålor inne i ön? Kom tid
efter annan något hafsvidunder att hemta luft nere i
denna brunn? Ingeniören visste icke, hvad han skulle
tänka, och kunde icke hjelpa, att han började drömma
underliga saker. Van att gå till djupet med de vetenskapliga
företeelserna, förlät han sig icke, om han lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
