- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
267

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Med anledning af blyhaglet. En pirog bygges. Jagten. I toppen af en kauri. Intet bestyrker tillvaron på ön af menniskor. Harbert och Nab på fiske. Vänd sköldpadda. Försvunnen sköldpadda. Cyrus Smiths förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men om de kunnat begifva sig af härifrån, —
anmärkte den unga gossen, — så voro de ju inte
skeppsbrutna?

— Nej, Harbert, eller voro de åtminstone, hvad jag
skulle vilja kalla “skeppsbrutna för tillfället“. Det är
visserligen ganska möjligt, att en orkan kastat dem på
denna ö utan att ha gjort deras farkost redlös, och att
de, sedan orkanen gått öfver, åter styrt kurs utåt hafvet.

— En sak måste erkännas, — sade Harbert, — och
det är, att herr Smith alltid tyckts snarare frukta för än
önska närvaron af menniskor på vår ö.

— Ja, — svarade korrespondenten, — han är rädd
för malajerna, hvilka kunna besöka dessa farvatten, och
de der herrarna äro otäcka snapphanar, som det är bäst
att undvika.

— Det är inte omöjligt, herr Spilett, — återtog
Harbert, — att vi endera dagen påträffa spår af deras
landstigning, och kanske skola vi då komma på det klara
med den här saken.

— Jag säger inte nej, min gosse. En öfvergifven
lägerplats, en slocknad eld kan leda oss på spåret, och
det är just, hvad vi skola söka efter på vår nästa utflygt.

Den dag, då detta samtal fördes mellan de två
jägarna, befunno de sig i en del af skogen, som gränsade
till Barmhertighetens flod och ådrog sig uppmärksamheten
genom allehanda vackra trädslag. Der reste sig,
bland andra, till en höjd af nära 200 fot öfver marken
några af dessa präktiga koniferer, som infödingarna på
New Zealand kalla kauris.

— En idé, herr Spilett! — sade Harbert. — Om
jag klättrade högst upp i toppen på en af dessa kaurier,
skulle jag kanske kunna taga en öfverblick af trakten i
en temligen vid omkrets?

— Idén är god, — svarade korrespondenten, — men
kan du klättra ända högst upp i toppen af dessa jettar?

— Jag vill i alla fall försöka, — svarade Harbert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free