Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Pencroff ropar an. En natt i Spiseln. Harberts pil. Cyrus Smiths förslag. En oväntad lösning. Hvad som tilldragit sig i Granite-House. Huru en ny tjenare träder i nybyggarnas tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyttar, posterade sig inom godt skotthåll, men dock så,
att aporna icke kunde se dem, bestego Nab, Pencroff
och Cyrus Smith platån samt begåfvo sig in i skogen
för att skjuta något villebråd, ty frukosttimmen var
inne, och som lifsmedlen tagit slut, hade de ej längre
något att äta.
Om en halftimme återkommo jägarna med några
klippdufvor, som man stekte, så godt sig göra lät. Ej
en enda apa hade åter visat sig.
Gideon Spilett och Harbert gingo att taga sin del
af frukosten, medan Top höll vakt nedanför fönstren.
Sedan de ätit, återvände de på sin post.
Två timmar senare hade ingen förändring inträffat
i ställningen. Aporna gåfvo på intet sätt sin tillvaro
tillkänna, och man skulle kunnat tro, att de hade
försvunnit; men sannolikast syntes, att de, skrämda genom
att en af dem blifvit skjuten och rädda för bössknallarna,
höllo sig tysta inne i rummen i Granite-House eller till
och med i magasinet. Och när man tänkte på, hvilka
rikedomar inneslötos i detta magasin, förvandlades
slutligen detta tålamod, som ingeniören så ifrigt anbefalt
dem, till en häftig vrede, och uppriktigt sagdt hade de
anledning dertill.
— Det här är då alldeles för tokigt, — sade
slutligen korrespondenten, — och vi ha verkligen intet skäl
för vår förmodan, att det skall taga slut en gång!
— Vi måste fösa bort dessa snapphanar! —
utropade Pencroff. — Det skall lyckas oss, om de också
vore ett helt tjog, men för att kunna det måste man
tränga dem in på lifvet! Åh, ges det då intet medel
att komma upp till dem?
— Jo, ett, — svarade ingeniören, hvars hjerna
genomfors af en idé.
— Ett? — sade Pencroff. — Nå väl, då är det
bra, efter det inte fins några andra. Och hvilket är
detta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
