Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En båt bygges. Den andra hveteskörden. Jagt på sengångare. En ny, mera angenäm än nyttig växt. En hvalfisk i sigte. Harpunen från Vineyard. Hvalens styckning. Användningen af barderna. Slutet af Maj månad. Pencroff har ingenting öfrigt att önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan späcket blifvit skuret i parallela, 3/4 meter
tjocka skifvor, hvilka delades i stycken, som kunde väga
omkring 235 kilogram hvartdera, smältes det i stora
lerkärl, som nedburos till sjelfva styckningsplatsen — ty
man ville icke förpesta trakten omkring Stora
Utsigts-platån —, hvarvid det förlorade omkring en tredjedel
af sin vigt. Men det fans i öfverflöd: tungan ensam
gaf 1,500 kilogram olja och öfverläppen 950. Vidare
hade man utom detta fett, hvilket för lång tid kunde
betrygga stearin- och glycerinförrådet, barderna, hvaraf
man belt säkert komme att draga fördel, ehuru man i
Granite-House begagnade hvarken paraplyer eller snörlif.
I öfre delen af hvalens svalg sutto nämligen på tvären
åttahundra särdeles elastiska hornskifvor af fibrös väfnad
och fransade i brädden såsom två stora kammar, hvilkas
två meter långa tänder tjena till att qvarhålla de
tusentals smådjur, små fiskar och mollusker, af hvilka
hvalfisken lefver.
Sedan styckningen verkstälts till nybyggarnas
belåtenhet, öfverlemnades hvad som återstod af hvalen åt
foglarna, hvilka troligen icke skulle qvarlemna minsta
spår af bytet, och nu återtogos de dagliga arbetena i
Granite-House.
Innan emellertid Cyrus Smith återvände till varfvet,
fick han den idén att göra ett slags apparater, som
lifligt retade hans kamraters nyfikenhet. Han tog ett
dussin af hvalfiskens barder, dem han söderskar i sex lika
stora delar och spetsade i ändan.
— Men, herr Smith, — frågade Harbert, sedan
ingeniören slutat sitt arbete, — hvad är meningen med
detta?
— Att döda vargar, räfvar och till och med
jaguarer, — svarade ingeniören.
— Nu?
— Nej, i vinter, när vi få is till vårt förfogande.
— Jag förstår inte . . ., — inföll Harbert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
