- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
414

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Båtens riggning. Anfall af räfvar. Jup sårad. Jup vårdad. Jup frisk igen. Slupen färdig. Pencroffs triumf. Bonadventure. Profresan söder om ön. Ett oväntadt dokument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




hvilket beherskade det hela, och på hvars topp glänste
något snö.

— Hvad det är vackert! — utbrast Harbert.

— Ja, vår ö är vacker och bra, — svarade
Pencroff. — Jag älskar henne så, som jag älskade min
stackars mor! Hon har mottagit oss fattiga och i saknad af
allt, och hvad brister nu dessa fem barn, som fallit ned
till henne från himlen?

— Intet, — svarade Nab, — intet, kapten!

Och de två hedersmännen uppgåfvo till ära för sin
ö tre dånande hurrarop.

Under tiden aftecknade Gideon Spilett, tillbakalutad
mot nedre delen af masten, det panorama, som utbredde
sig framför hans ögon.

Cyrus Smith blott teg och såg.

— Nå, herr Smith, — frågade Pencroff, — hvad
säger ni om vår båt?

— Den tycks föra sig bra, — svarade ingeniören.

— Godt! Och tror ni nu, att den skulle kunna
göra en något längre resa?

— Hvart då, Pencroff?

— Till ön Tabor, till exempel.

— Min vän, — svarade Cyrus Smith, — jag tror,
att vi, vid trängande behof, inte böra tveka att anförtro
oss åt Bonadventure ens för en längre färd; men det är,
som ni vet, blott ogerna jag skulle se er afsegla till ön
Tabor, emedan ingenting tvingar er att fara dit.

— Man vill gerna lära känna sina grannar, — sade
Pencroff, som envist hängde fast vid sin idé. — Ön
Tabor är vår granne, och dertill den enda! Höfligheten
fordrar, att man åtminstone far och helsar på den!

— För tusan, — inföll Gideon Spilett, — vår vän
Pencroff håller på konvenansen!

— Jag håller på ingenting alls, — genmälde snäft
matrosen, hvilken kände sig smått förargad öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free