Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Bostaden undersökes. Natten. Några bokstäfver. Fortsättning af undersökningarna. Växter och djur. Harbert i stor fara. Ombord. Affärden. Svårt väder. En glimt af instinkt. Vilse på hafvet. Eld uppgjord i rättan tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna bostad var byggd af bräder, och det syntes
lätt, att dessa förskrefvo sig från ett skeppsskrof eller
däck. Det var alltså sannolikt, att ett redlöst fartyg
blifvit uppkastadt på stranden, att åtminstone en man af
besättningen blifvit räddad, och att denne af
skeppsspillrorna byggt sig en boning med verktygen, hvaröfver han
förfogade.
Och detta blef ännu tydligare, då Gideon Spilett,
under det han gick omkring huset, på en planka —
förmodligen en af dem, som bildat det förolyckade fartygets
skansklädnad — såg dessa redan till hälften utplånade
bokstäfver:
BR.TAN..A.
— Britannia! — utropade Pencroff, som
korrespondenten ropat till sig; — det är ett för många fartyg
gemensamt namn, och jag kan derför inte säga, om
skeppet varit en engelsman eller amerikanare!
— Betyder föga, Pencroff!
— Ja, det har ni verkligen rätt i, — svarade
matrosen, — och om den enda räddade af dess besättning
ännu är vid lif, skola vi bispringa honom, hvilket land
han än må tillhöra. Men innan vi fortsätta vår
undersökning, låtom oss gå tillbaka till Bonadventure!
Pencroff hade intagits af en viss oro för slupens
skull. Tänk, om holmen var bebodd och dess invånare
bemägtigat sig . . . Men han höjde på axlarna vid denna
osannolika förmodan.
I hvad fall som helst hade matrosen ingenting mot
att gå och äta frukost om bord. Den banade vägen var
dessutom icke lång — knappt en mil. Man satte sig
alltså i marsch, spejande öfver allt bland träden och
buskarna, mellan hvilka getter och svin flydde i hundratal.
Tjugu minuter efter det Pencroff och hans kamrater
lemnat bostaden, återsågo de öns ostkust och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
