Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Bostaden undersökes. Natten. Några bokstäfver. Fortsättning af undersökningarna. Växter och djur. Harbert i stor fara. Ombord. Affärden. Svårt väder. En glimt af instinkt. Vilse på hafvet. Eld uppgjord i rättan tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korrespondenten, — ty det är omöjligt att se hans drag under det
tjocka skägg, som betäcker hans ansigte; men han är
inte längre ung, och jag gissar, att han bör vara
åtminstone femtio år.
— Har ni observerat, herr Spilett, huru djupt hans
ögon ligga? — frågade den unga gossen.
— Ja, Harbert, men jag tillägger, att de äro mera
menskliga, än man skulle vara frestad att tro vid
anblicken af hans person.
— Nå ja, vi få se, — svarade Pencroff, — och jag
är nyfiken att höra, hvad herr Smith kommer att säga
om vår vilde. Vi foro för att uppsöka en menniska, och
vi hemföra ett vidunder. Man gör emellertid, hvad man
kan!
Natten förflöt; huruvida fången sof eller ej, visste
man icke, men fastän man löst hans band, rörde han sig
icke. Han liknade dessa vilddjur, som de första
ögonblicken af deras fångenskap öfverväldiga, men som
raseriet sedermera bemägtigar sig.
I soluppgången den följande dagen — den 15
oktober — hade den af Pencroff förespådda förändringen i
väderleken inträffat. Vinden hade gått öfver på
nord-vest och gynnade Bonadventures hemfärd, men på samma
gång friskade den till, hvarigenom seglingen borde
försvåras.
Kl. 5 på morgonen lyftes ankaret. Pencroff tog in
ett ref i storseglet och satte förstäfven mot ostnordost, så
att man styrde rakt på Lincoln-ön.
Den första dagen under hemresan inträffade
ingenting märkligt. Fången stannade lugn i främre kajutan,
och då han varit sjöman, tycktes sjögången utöfva ett
slags helsosam reaktion på honom. Uppdök kanske i
hans själ någon erinring om hans forna yrke? I alla
händelser visade han sig snarare lugn än modfäld.
Dagen derpå — den 16 Oktober — blåste det ännu
starkare, i det vinden gick ännu mer öfver på nordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
