Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Återkomsten. Diskussion. Cyrus Smith och den okända. Ballong-hamnen. Ingeniörens hängifvenhet. Ett rörande experiment. Några fallande tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men, — sade Gideon Spilett, — kunna vi
hoppas, att han inte, försatt i frihet, skall fly?
— Det är det vi få se, — svarade ingeniören.
— Godt! — sade Pencroff. — När den der
kurren får fria fältet för sig och känner den friska luften,
skall han sätta i väg af alla krafter.
— Det tror jag inte, — svarade Cyrus Smith.
— Låtom oss försöka, — sade Gideon Spilett.
— Ja, låtom oss försöka, — inföll ingeniören.
Denna dag var det den 30 Oktober, och
följaktligen hade den skeppsbrutna från ön Tabor i nio dagar
suttit fången i Granite-House. Der var varmt, och en
vacker sol nedsände sina strålar på ön.
Cyrus Smith och Pencroff gingo till det rum, som
upplåtits åt den okända, hvilken de funno liggande nära
fönstret och betraktande himmelen.
— Kom, min vän! — sade ingeniören till honom.
Den okända reste sig genast upp. Hans blick
fästes på Cyrus Smith, och han följde honom, under det
matrosen, som icke gjorde sig stora förhoppningar om
resultatet af försöket, gick bakefter.
Då de kommit till porten, läto Cyrus Smith och
Pencroff den okända taga plats i hissen, medan Nab,
Harbert och Gideon Spilett väntade nere på marken.
Korgen sänkte sig, och inom några ögonblick voro alla
samlade på stranden.
Nybyggarna gingo litet afsides från den okända för
att i någon mån låta honom vara för sig sjelf.
Han tog några steg i rigtning mot hafvet, och hans
blick strålade med en ytterlig glans, men han gjorde intet
försök att fly. Han betraktade de små vågor, som,
brutna mot Räddningens holme, kommo att dö på sanden
vid hans fötter.
— Ännu ha vi blott försökt, hvad hafvet förmår,
— anmärkte Gideon Spilett, — och det är möjligt, att
detta inte hos honom uppväcker lusten att fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
