Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derefter sprang han bort till den del af platån, som
beherskade hafvet, och stod der länge orörlig.
Cyrus Smith uppsökte sina kamrater och berättade
för dem, hvad som händt.
— Ja, det fins en hemlighet i denna mans lif, —
sade Gideon Spilett, -— och det tycks, som om han blott
på samvetsaggens väg skall återinträda i menskligheten,
— Jag vet inte, hvad slags menniska vi fört hit, —
sade matrosen. — Han har hemligheter . . .
— Som vi skola respektera, — svarade Cyrus Smith
lifligt. — Om han begått något brott, har han bittert
försonat det och är i våra ögon skuldfri.
I två timmar qvarstannade den okända ensam på
stranden, synbarligen under inflytande af minnen, som
läto honom lefva om hela sitt förflutna lif — ett
bedröfligt lif, helt säkert —, och utan att släppa honom ur
sigte, störde nybyggarna honom icke i hans enslighet.
Efter förloppet af dessa två timmar tycktes han
hafva fattat ett beslut och uppsökte Cyrus Smith. Hans
ögon voro röda af de tårar han gjutit, men han grät icke
längre. Hela hans ansigte vittnade om djup ödmjukhet.
Han tycktes vara intagen af fruktan och blygsel öfver
sin egen person, och hans blick var beständigt sänkt mot
marken.
— Min herre, — sade han till Cyrus Smith, — äro
ni och era följeslagare engelsmän?
— Nej, — svarade ingeniören, — vi äro
amerikanare.
— Ah, — sade den okända och frammumlade
derefter dessa ord:
— Det tycker jag mera om!
— Och ni, min vän? — frågade ingeniören.
— Engelsman, — svarade den okända hastigt.
Och liksom det kostat honom stor ansträngning att
uttala dessa få ord, skyndade han ned till hafsstranden,
der han i ett ytterst upprördt tillstånd sprang fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
