Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Låtom oss inte envisas med honom att berätta
sin historia. Helt säkert skall han sjelfmant omtala den,
och när vi lärt känna den, skola vi se till, hvad vi ha
att göra. Dessutom kan blott han ensam säga oss, om
han bevarat mer än hoppet — vissheten om att en
dag få återvända till sitt fädernesland; men jag tviflar
derpå.
— Och hvarför? — frågade korrespondenten.
— Emedan, ifall han varit säker om att blifva
befriad vid en viss tidpunkt, skulle han ha afvaktat timmen
för sin befrielse och inte kastat denna butelj i hafvet.
Nej, sannolikare är det då, att han blifvit dömd att dö
på denna holme och aldrig mera återse sina likar!
— Men, — invände matrosen, — en sak är det,
som jag inte kan få klar för mig.
— Hvilken då?
— Om denna man i tolf år varit öfvergifven på ön
Tabor, kan man antaga, att han redan under flera år
befunnit sig i det tillstånd af vildhet, hvari vi påträffade
honom?
— Det är sannolikt, — svarade Cyrus Smith.
— Han skulle följaktligen skrifvit den funna
papperslappen för flera år sedan?
— Helt säkert . . . och dock tycktes den ha
blifvit skrifven nyligen.
— Huru dessutom kunna antaga, att buteljen, som
innehöll papperet, behöft flera år för att komma från
ön Tabor till Lincoln-ön?
— Absolut omöjligt är det inte, — svarade
korrespondenten. — Skulle den inte kunnat sedan långt
tillbaka ha drifvit omkring i farvattnet vid vår ö?
— Nej, — svarade Pencroff, — ty den flöt ännu;
man kan ej ens förmoda, att den, efter att hafva legat
kortare eller längre tid på stranden, åter kommit ut i
hafvet, ty på södra kusten finnas blott klippor, och den
skulle genast ha krossats mot dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
