Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inemot kl. 8 på aftonen den 10 November visade
sig den okända oförmodadt, just då det började skymma,
för nybyggarna, hvilka voro samlade i bersån. Hans
ögon lyste med en underlig glans, och hela hans
varelse hade återtagit samma vilda utseende som under de
onda dagarna.
Cyrus Smith och hans kamrater blefvo liksom
slagna af åskan, då de sågo, huru under inflytelse af en
förfärlig sinnesrörelse hans tänder skallrade liksom på en
febersjuk. Hvad hade kommit åt honom? Var åsynen
af hans likar honom outhärdlig? Hade han fått nog af
detta lif bland dessa hederliga menniskor? Längtade
han tillbaka till sin förra djuriskhet? Man kunde tro
det, då man hörde honom utbrista i följande
osammanhängande fraser:
— Hvarför är jag här? . . . Med hvad rätt ha ni
ryckt mig från min holme? . . . Fins det något band
mellan er och mig? . . . Veta ni, hvem jag är . . . hvad
jag gjort . . . hvarför jag var borta . . . ensam? . . .
Och hvem säger er, att man inte öfvergifvit mig der . . .
att jag inte var dömd att dö der? . . . Känna ni mitt
förflutna . . . veta ni, om jag inte stulit, mördat . . .
om jag . . . om jag inte är en usling ... en förbannad
varelse . . . värd att lefva som ett vildt djur . . . långt
bort från alla . . . sägen . . . veten I det?
Nybyggarna lyssnade utan att afbryta den
olyckliga, hvilka dessa bekännelser undföllo så att säga mot
hans vilja. Cyrus Smith ville lugna den okända genom
att närma sig honom, men den olyckliga ryggade häftigt
tillbaka.
— Nej, nej! — utropade ban. — Blott ett ord
. . . är jag fri?
— Ni är fri, — svarade ingeniören.
— Framåt då! — utbrast han och tog till flykten,
som om han varit vansinnig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
