Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna - 39. Alltjemt för sig sjelf. En begäran af den okända. Hans bostad i corralen. För tolf år sedan. Britannias högbåtsman. Ensam på ön Tabor. Cyrus Smiths hand. Den hemlighetsfulla skrifvelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvilka ären I, och hvad gören I anspråk på att
vara för mig?
Det var nybyggarnas historia, han sålunda begärde
få veta, och nu för första gången. Kanske skulle han,
när denna historia blifvit berättad, förtälja sin egen.
I få ord omtalade Cyrus Smith allt, hvad som
tilldragit sig, sedan de lemnat Richmond, huru de räddat
sig, och hvilka resurser de nu hade till sitt förfogande.
Den okända åhörde honom med ytterlig
uppmärksamhet.
Derefter berättade ingeniören, hvilka de alla —
Gideon Spilett, Harbert, Pencroff, Nab och han sjelf —
voro, och han tillade, att den största glädje, de erfarit
efter sin ankomst till Lincoln-ön, var, när de vid sin
återkomst från holmen kunde räkna en kamrat till.
Vid dessa ord rodnade den okända, hans hufvud
sjönk ned mot bröstet, och en känsla af förvirring
af-speglade sig i bela hans yttre.
— Och nu, när ni känner oss, — tillade Cyrus
Smith, — vill ni nu ge oss er hand?
— Nej, — svarade den okända med dof röst, — nej!
Ni äro hederligt folk, ni! Och jag! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
