Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Tankar på fäderneslandet. Utsigterna för framtiden. Förslag att recognoscera öns kuster. Färden anträdes den 16 April. Halfön Serpentine sedd från hafvet. Basaltklipporna på vestkusten. Dålig väderlek. Natten stundar. En ny tilldragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, lika motbjudande och vild var den senare. Man
skulle kunnat jemföra den med dessa kuster i vissa land,
som man kallar "jernkuster". De på och om hvarandra
vräkta klippblocken tycktes utvisa, att en verklig
kristallisation plötsligt frambragts i den från de geologiska
perioderna ännu kokande basalten — ett kaos, hemskt
att åse, som genast skulle hafva förskräckt nybyggarna,
om slumpen kastat dem på denna del af ön. Då de
stodo på spetsen af Franklins berg, hade de icke kunnat
urskilja det ytterst hemska utseendet af denna kust, ty
de befunno sig för högt uppe; men sedd från hafvet
företedde den ett så sällsamt utseende, att dess motstycke
kanske icke träffas någonstädes i verlden.
Bonadventure strök utefter denna kust, hvilken
sträckte sig en half mil längre bort. Det var lätt att
se, att den bestod af block af alla dimensioner, från
sex ända till nittio meter i höjd, och af alla former
— cylindriska såsom torn, prismatiska såsom
klockstaplar, pyramidaliska såsom obelisker, koniska såsom
fabriksskorstenar. Ishafvens berg skulle icke kunna vara
mera nyckfullt upptornade i sin sublima hemskhet! Här
sågos broar slagna från den ena klippan till den andra,
der höjde sig hvalfbågar såsom uti en kyrkas skepp,
hvilkas djup blicken icke kunde pejla; här stora
utgräfningar, hvilkas hvalf gjorde ett monumentalt intryck;
der en oredig massa af spiror, hvalfbågar och pelarskaft,
sådana en götisk katedral ännu aldrig haft att uppvisa.
Alla naturens nycker, ännu mera vexlande än
inbillningskraftens, uppenbarade sig hos denna kust, hvilken hade
en längd af åtta till nio mil.
Cyrus Smith och hans kamrater sågo sig omkring
med en känsla af öfverraskning, som gränsade till
häpnad. De stodo stumma, men Top generade sig icke för
att uppgifva skall, som upprepades af basaltmurens tusen
ekon. Ingeniören lade märke till, att i dessa skall låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
