Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Ingeniörens försäkringar. Granite-House befästes. De fyra projektilerna. Apropos de öfverlefvande straffångarna. Ayrtons tvekan. Cyrus Smiths ädelmodiga känslor. Pencroff förbittrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra kanonen rigtades mot de yttersta
klipporna på Vrak-udden, och kulan, som träffade ett
spetsigt block på nära tre mils afstånd från Granite-House,
splittrade detsamma.
Det var Harbert, som rigtat och affyrat kanonen,
och han var helt stolt öfver sitt profskott.
Näst Harbert sjelf kunde ingen vara stoltare
deröfver än Pencroff. Ett sådant skott, hvaraf äran tillkom
hans kära barn!
Den tredje projektilen, hvilken afsköts mot
sandreflarna, som bildade kusten norr om Unions-bugten, slog
ned i sanden på ett afstånd af åtminstone fyra mil,
hvarpå den, efter att hafva rikoschetterat, försvann i
hafvet i ett moln af skum.
Då ordningen kom till den fjerde kanonen, gjorde
Cyrus Smith dess laddning något starkare för att utröna
dess längsta skottvidd. Sedan alla stält sig något
afsides, för den händelse den skulle springa sönder,
antändes tändröret medelst en lång tråd.
En våldsam knall hördes, men kanonen hade stått
emot, och de till fönstret framskyndande nybyggarna
kunde se projektilen aftrubba klipporna på Södra
Mandibel-udden, på ett afstånd från Granite-House af
närmare fem mil, och försvinna i Haj-viken.
— Nå, herr Smith, — utropade Pencroff, hvars
hurrarop kunde täfla med de af kanonerna frambragta
knallarna, — hvad säger ni om vårt batteri? Nu kunna
gerna alla Stilla hafvets sjöröfvare presentera sig framför
Granite-House! Inte en enda skall sätta sin fot i land
utan vår tillåtelse!
— Tro mig, Pencroff, — svarade ingeniören, — det
är bättre att inte behöfva göra det experimentet.
— Apropos, — återtog matrosen, — hvad skola vi
göra med de sex skurkarna, som stryka omkring på ön?
Skola vi låta dem genomströfva våra skogar, våra fält,
våra ängar? De äro verkliga vilddjur, dessa sjöröfvare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
