Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. Inga nyheter från Nab. Förslag af Pencroff och korrespondenten, som icke antages. Gideon Spilett gör några utflygter. En tygtrasa. Ett bud. Brådstörtad afresa. Ankomst till Stora Utsigtsplatån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fördrifva dem derifrån, skulle jag kunna gilla ett
direkt anfall. Men är det inte tvärtom anledning befara,
att de ha fördelen att skjuta det första skottet?
— Nå, än se’n, herr Smith, — utbrast Pencroff, —
en kula hittar inte alltid målet!
— Den, som träffade Harbert, förirrade sig inte,
Pencroff, — svarade ingeniören. — Betänk dessutom, att,
om ni båda lemnade corralen, skulle jag blifva ensam
här för att försvara den. Gån I i borgen för, att
straffångarna inte skola se er lemna den, att de inte skola
låta er komma in i skogen, att de inte skola anfalla
corralen under er frånvaro, då de veta, att här inte
finnas flera än ett såradt barn och en man?
— Ni har rätt, herr Smith, — svarade Pencroff,
hvars bröst häfdes af en dof vrede, — ni har rätt! De
skola göra allt för att åter sätta sig i besittning af
corralen, hvilken de veta är rikligt provianterad. Och
ensam skulle ni inte kunna hålla stånd mot dem. Ah, om
vi vore i Granite-House!
— Om vi vore i Granite-House, — svarade
ingeniören, — skulle situationen vara helt olika. Der vore
jag inte rädd för att lemna Harbert ensam med en af
oss, och de tre andra skulle genomsöka öns skogar. Men
nu äro vi i corralen, och vi böra stanna här ända till
det ögonblick, då vi kunna lemna den allesammans.
Det var ingenting att svara på Cyrus Smiths
resonnemang, och hans kamrater insågo detta väl.
— Om blott Ayrton ännu varit hos oss! — sade
Gideon Spilett. — Stackars karl, hans återvändande till
det sociala lifvet var af blott kort varaktighet!
— Om han är död? — tillade Pencroff i en
temligen besynnerlig ton.
— Hoppas ni då, Pencroff, att dessa skurkar ha
skonat honom? — frågade Gideon Spilett.
— Ja, om de haft intresse af att göra det!
— Hvad! Ni skulle förmoda, att Ayrton, efter att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
