Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Kapten Nemos sista stunder. En döendes sista vilja. Ett minne åt hans vänner för en dag. Kapten Nemos likkista. Några råd till nybyggarna. Det sista ögonblicket. I hafvets djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nautilus, ty alla de rikedomar, den innehåller, böra
försvinna med mig. Ett enda minne skolen I få behålla
efter prins Dakkar, hvars historia I nu kännen.
Skrinet derborta innesluter för flera millioner diamanter —
största delen minnen från den tid, då jag, far och make,
nästan ännu trodde på lyckan — och en samling perlor,
som jag och mina vänner plockat på hafvets botten. Med
denna skatt kunnen I, då rätta ögonblicket är inne,
komma ganska långt. I händerna på sådana män som ni,
herr Smith, och edra kamrater, kan penningen inte bli
farlig. Der uppe skall jag derför vara intresserad i edra
företag, och jag hyser ingen fruktan för dem!
Efter några ögonblicks hvila, som nödvändiggjordes
af kapten Nemos ytterliga svaghet, fortfor han sålunda:
— I morgon tagen I detta skrin och lemnen denna
salong, hvars dörr I stängen; derefter gån I upp på
Nautilus’ platform och fällen ned kappen, som I fastgören
medelst dess jernbultar.
— Vi skola lyda er, kapten, — svarade Cyrus Smith.
— Godt! Derefter stigen I i jollen, som hitfört er.
Men innan I lemnen Nautilus, så gån till dess akter och
tagen ur de två stora tappar, som sitta der i
vattenlinien. Vattnet skall då intränga i reservoirerna, och
Nautilus skall småningom sjunka ned i djupet för att gå
till hvila på denna afgrunds botten.
Och då Cyrus Smith gjorde en rörelse, tillade
kaptenen:
— Frukten intet! I skolen begrafva blott en död!
Hvarken Cyrus Smith eller någon af hans kamrater
ansågo sig böra göra någon anmärkning mot, hvad
kapten Nemo sade. Det var sin sista vilja, han delgaf dem,
och de hade blott att rätta sig derefter.
— Jag har ert löfte, mina herrar? — tillade kapten
Nemo.
— Ni har det, kapten, — svarade ingeniören.
Kaptenen gjorde en åtbörd af tacksamhet och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
