Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Hvar och ens reflektioner. Varfsarbetena återupptagas. Den 1 Januari 1869. Rök vid vulkanens spets. De första symptomen till ett utbrott. Ayrton och Cyrus Smith i corralen. Dakkars krypta undersökes. Hvad kapten Nemo hade sagt ingeniören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingeniören och hans kamrat uppnådde spetsen af den
ofantliga hopgyttring af basaltklippor, som bildade öns
nordvestra kust.
Ayrton och Cyrus Smith började nedstiga utför denna
branta kust, följande i det närmaste den farliga väg, som
under ovädersnatten fört dem till Dakkars krypta. Vid
full dager var denna sluttning mindre farlig, och
dessutom gjorde asklagret, som betäckte de glatta
klippblocken, det lättare för dem att taga fotfäste på deras
sluttande ytor.
Den utefter hafsstranden gående, omkring tolf meter
höga vallen var snart uppnådd. Cyrus Smith erinrade
sig, att denna vall sänkte sig i lindrig sluttning ända
ned till hafsytan. Ehuru det var ebb i detta ögonblick,
syntes intet af hafsstranden, och de af den vulkaniska
askan smutsade vågorna badade obehindradt
basaltklipporna på stranden.
Utan svårighet fingo Cyrus Smith och Ayrton reda
på öppningen till Dakkars krypta.
— Jernblecksjollen är väl qvar? — sade ingeniören.
— Den är här, herr Smith, — svarade Ayrton,
dragande till sig den lätta farkosten, hvilken låg skyddad
under hvalf bågen,
— Låtom oss stiga i den, Ayrton!
De två nybyggarna stego i jollen. De sqvalpande
vågorna vaggade den allt längre in under kryptans
ganska låga hvalf, och sedan Ayrton der slagit eld med
flintstålet, tände han skeppslanternan. Derpå fattade han
de två årorna, och sedan Cyrus Smith fastgjort
lanternan i jollens förstäf så, att ljusstrålarna kastades framåt,
fattade han rodret och styrde midt in i kryptans mörker.
Nautilus låg ej längre der för att med sitt ljus
upplysa den mörka hålan. Kanske fortplantade sig ännu det
elektriska, af sin mägtiga härd närda ljuset från
hafsbottnen, men intet sken kom upp ur den afgrund, der
kapten Nemo hvilade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
