Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka nybyggarna ännu kunde haka sig fast,
diskuterades, men till slut fann man, att ej en timme var att
förlora, att färdigbyggandet och inredningen af fartyget borde
bedrifvas med ytterlig ifver, och att detta var den enda
utsigt till räddning, Lincoln-öns invånare egde.
Alla armar togos alltså i anspråk. Hvartill skulle
det också hafva tjenat att så, skörda, jaga, föröka
Granite-Houses förråd? Hvad magasinet och skafferierna ännu
innehöllo, skulle förslå och dessutom räcka till att
proviantera fartyget för en resa hur lång som helst. Hvad
som behöfdes, var, att nybyggarna finge till sitt
förfogande detta fartyg, innan den oundvikliga katastrofen
inträffade.
Arbetet återtogs med feberaktig ifver. Inemot den
23 Januari var fartyget till hälften bordlagdt. Hittills
hade ingen förändring visat sig vid vulkanens spets. Der
syntes alltjemt ångor, rök, blandad med eld och
genomskuren af glödande stenar, som uppkastades ur kratern.
Men under natten mellan den 23 och 24 beröfvades
vulkanen genom påtryckning af den lava, hvilken
uppdrifvits i öfversta delen af kratern, den kägla, som bildade
dess hätta. Ett förfärligt brakande hördes. I början
trodde nybyggarna, att ön slets i stycken. De skyndade
ned ur Granite-Gouse.
Klockan var omkring 2 på morgonen.
Himlen stod i lågor. Den öfre käglan — en
trehundra meter hög massa och vägande milliarder kilogram
— hade blifvit nedvräkt på marken, som råkade i
darrning. Till all lycka lutade denna kägla åt norr, och den
nedföll på den slätt af sand och lava, som utbredde sig
mellan vulkanen och hafvet. Ur den nu vida
krateröppningen utströmmade ett så intensivt ljus, att
atmosferen blott genom återstrålningens verkan tycktes blifva
glödande. På samma gång uppvälde en lavaström,
hvilken utgöt sig i långa kaskader, liksom vattnet i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
