Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i rättan tid. Lavaströmmen hade blott ett
litet stycke qvar till foten af vallen. Den svalde såsom
en flod i fullt stigande, hvilken står i begrepp att flöda
öfver sina bräddar, och hotade att besegra det enda
motstånd, som kunde hindra den att öfversvämma hela Den
fjerran vesterns skog. Men jordvallen lyckades hålla den
tillbaka, och efter ett ögonblicks tvekan, som var
förfärligt, störtade den sig i Grant-sjön med ett fall af sex
meters höjd.
Flämtande, utan att röra en lem, utan att säga ett
ord, betraktade nybyggarna denna strid mellan de två
elementen.
Hvilket skådespel, denna strid mellan vattnet och
elden! Hvilken penna skulle kunna skildra denna
underbart fasansfulla scen, och hvilken pensel skulle kunna
måla den? Vattnet fräste, då det fördunstade vid
beröringen med den kokande lavan. De i luften uppdrifna
ångorna hvirflade till omätlig höjd, liksom om man
plötsligt öppnat säkerhetsventilerna i en ofantlig ångpanna.
Men så ansenlig än Grant-sjöns vattenmassa var, måste
den slutligen blifva absorberad, emedan den ej ersattes,
då deremot i lavaströmmen, hvilken närdes ur en
outtömlig källa, oafbrutet framrullade nya vågor af
glödande ämnen.
Den första lavan, som nedföll i sjön, antog genast
fast form och nådde snart genom hopade lager upp öfver
vattenytan. Ofvanpå dessa lavamassor lade sig andra,
hvilka i sin ordning stelnade, men kommo närmare midten
af sjön. På detta sätt bildade sig ett slags fördämning,
som hotade att fylla hela sjön, hvilken icke kunde
öfverstiga sina bräddar, ty öfverflödet af dess vatten bortgick
i form af ånga. Denna dämning blef allt större, och de
stelnade lavamassorna upptornades på hvarandra. Der,
hvarest förr utbredde sig stilla vatten, syntes nu en
ofantlig hög af rykande klippor, liksom om genom en
höjning af marken tusentals klippor uppdykit. Må man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
