Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken rann utför berget. Den nya strömmen
framvälte öfver den stelnade lavan och fullbordade
förstöringen af de torra trädskelett, som motstått det första
utbrottet. Denna gång tog den kosan utefter
Grant-sjöns sydvestra strand, kastade sig öfver på andra sidan
Glycerin-ån och öfversvämmade Stora Utsigts-platån.
Detta sista slag, rigtadt mot resultaten af nybyggarnas
arbetsflit, var förfärligt. Qvarn, ladugårdsbyggnader,
stall, ingenting fans längre qvar. Det förskrämda
fjäderfäet försvann i alla rigtningar. Top och Jup visade
den största förskräckelse, och deras instinkt sade dem,
att en katastrof var nära. Många af djuren på ön hade
omkommit under det första utbrottet. De öfverlefvande
funno ingen annan tillflykt än Brandgås-träsket, med
undantag af de få, åt hvilka Stora Utsigts-platån erbjöd
en fristad. Men denna sista tillflyktsort blef slutligen
stängd för dem, och lavafloden, hvilken nu var uppe på
kammen af granitmuren, började nedvräka sina
eldkatarakter på stranden. Den sublima hemskheten af detta
skådespel trotsar hvarje beskrifning. Om natten skulle
man liknat det vid ett Niagara af flytande malm med
sina glödande ångor upptill och vid foten sina kokande
massor!
Nybyggarna voro drifna till sin sista förskansning,
och ehuru de öfre nåten ännu icke voro kalfatrade,
beslöto de att sätta fartyget i sjön.
Pencroff och Ayrton grepo sig alltså an med
förberedelserna till aflöpningen, hvilken borde ega rum den
följande dagen, på morgonen den 9 Mars.
Men under natten mellan den 8 och 9 uppsteg ur
kratern under förfärliga knallar en ofantlig pelare af
ångor till en höjd af öfver niohundra meter. Väggen i
Dakkars krypta hade tydligen gifvit vika för trycket af
gaserna, och det i den eldsprutande kratern
inströmmande hafvet fördunstade genast. Men kratern kunde
icke gifva tillräcklig utgång åt dessa ångor. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
