Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
17
— Låt oss pröfva på, — sade han, i det han åter
fattade bladet, hvarpå jag skrifvit. — Här är en serie
af etthundratrettiotvå bokstäfver, som presentera sig i
en skenbar oordning. Der finnas ord med endast
konsonanter, såsom det första "mrnlls", andra der tvärtom
vokalerna öfverflöda, till exempel det femte, "unteief",
eller det näst sista, "oseibo". Denna fördelning är icke
gjord på en slump, utan en matematisk följd af den
okända regel, som tillämpats vid dessa bokstäfvers
anordning. Det synes mig säkert, att den ursprungliga
frasen blifvit ordentligt skrifven och sedermera omvänd
enligt någon lag, som man måste upptäcka. Den som
egde nyckeln till detta chiffer skulle kunna läsa det
obehindradt. Men hvarest finna denna nyckel? Axel,
har du den?
På denna fråga svarade jag ingenting, och det af
goda skäl. Mina blickar hade stannat på ett förtjusande
porträtt på väggen; det var Graübens porträtt. Min
onkels pupill befann sig för närvarande i Altona hos en
af sina slägtingar, och hennes frånvaro gjorde mig
mycket nedslagen, ty, jag kan tillstå det nu, den vackra
vierlänskan och professorns brorson älskade hvarandra
med äkta tyskt tålamod och lugn. Vi hade förlofvat
oss utan min onkels vetskap, ty han var allt för mycket
geolog för att fatta sådana känslor. Graüben var en
förtjusande ung flicka, blond och blåögd, af en något
trög karakter och litet allvarsamt lynne, men hon älskade
mig icke mindre för det. För min del tillbad jag henne,
om eljest ett sådant ord finnes i tyska språket. Min
lilla vierländskas bild förde mig således i ett ögonblick
från den verkliga verlden till inbillningens, till minnenas
verld.
Jag återsåg den trogna följeslagerskan i mina
arbeten och mina nöjen. Hon hjelpte mig hvarje dag att
ordna min onkels dyrbara stenar och att förse dem med
etiketter. Fröken Graüben var minsann ingen dålig
Jules Verne. Titi jordens medelpunkt. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
